♫♪♬ Nightlöpning deserves a quiet night ♬♪♩

Var ut och joggade ikväll så att jag inte dör av hjärtattack när jag är 45 utan istället kastar veven vid 150 års ålder i mitt harem av fembots. Nästan sju km blev det vilket är ett mirakel med tanke på att det är min kropp vi pratar om här.

Den kalla luften sved i mina lungor när jag helt ensam lunkade längs en cykelbana. Det kalla ljuset från gatlycktorna kastades omkring i kusliga reflektioner av snön.

Jag insåg plötsligt att min omgivning såg exakt ut som i filmen ‘Låt den rätte komma in. När jag sprang under viadukten förväntade jag mig nån blek 12-årig flicka skulle hoppa ner på mig och slita mig i bitar.

Jag ökade farten lite…

Låt den rätte komma in :-[…

Jag lånade filmen Låt den rätte komma in av Biffen. Filmen är inte en Vampyrfilm, filmen handlar egentligen om mobbning. Pojken som spelar mobbarn är jävligt bra, man kan riktigt se den där grod-torterande sadistiska blicken i hans ögon. Filmen är dessutom jävligt snyggt fotograferad. Annars är handlingen ganska meh, det kan gå typ, en kvart, innan någonting händer i filmen, man kan gott gå å sätta på en kopp kaffe utan att behöva trycka på paus.

Mobbning är ofta någon som föräldrarna blundar för. Blunda, det är nog någonting föräldrar gör ofta, ofta för sanningen att deras barn sysslar med det eller att barnen vet om det men inte gör något åt saken. I föräldrarnas ögon är ju deras ungar perfekta (iofs bra att dom tycker det), så det kan nog vara jobbig att acceptera att ens unge är en sadist.

Det finns alltid någon jävel i varje klass, eller åtminstone i varje årskull, och dom där jävlarna har alltid med sig ett gäng mindre begåvade akolyter, som växer upp till mindre begåvade vuxna människor, som skaffar mindre begåvade barn och den mindre begåvade cirkeln är sluten.

Men ibland dock, ibland slår den mobbade tillbaka (som i filmen, eller som i klippet nedan).