PS4

Unboxing!!!

Förra veckan kom äntligen PS4:an jag väntat på! Nu jävlar ska här spelas…Men jag har bara ett spel 😐

Förlåt dom pissiga bilderna, uppenbarligen har jag sjukt dåligt ljus i min läghenhet.

Box-1
Snygg box

Box-2
Open Sesame

DS4
Den nya kontrollern, Dualshock 4. Nu när jag spelat med den ett tag så måste jag säga att goddammit, vilken fantastisk kontroller! Ligger sjukt bekvämt i handen. DS4:an är större än sina föregångare och det tycker jag är fantastiskt, för jag har alltid känt att Dualshockarna har varit lite för små för att vara helt bekväma. Dessutom har jag inga skogshuggarhänder så för en karl större än jag så är problemet ännu värre.
Dom analoga spakarna känns väldigt responsiva och lättgreppade, mycket bättre än tidigare kontroller.
Dock tycker jag att option och share -knapparna är lite svåra att komma åt, men kanske är jag bara ovan. Jag märkte också att pilknapparna lider av samma probelm som DS3:an – Ibland i stridens hetta trycker jag så hårt på ena knappen att även en intilliggande trycks ner. De fyra knapparna är egentligen samma ’knapp’ som lutar åt fyra håll när man trycker på en pil. Det är en dålig lösning då sådana saker som ovan kan hända. individuella knappar borde dom ha gjort. Nåväl, kanske det bara är jag som ultratrycker på min kontroller.

Mitt i DS4:an så hittar man en touchpad, äntligen, säger jag. Dock skulle jag ha velat ha den på undersidan som på PS Vitan. Dessutom finns en högtalare inbyggd som kan spela upp ljud oberoende av övrigt ljud. I Killzone-spelet så spelar DS4:an upp ljudinspelningar i kontrollern medan TV:n har det vanliga pangpangande, kool effekt och förvånansvärt bra ljud i kontrollern. Man kan även koppla in hörlurar i kontrollern, det följer med ett par som dessutom har mikrofon så du bekvämt kan spy ditt hat över dina motspelares morsor i onlinespel.

hdmi
W00t?!? Det följer med en HDMI-kabel?!? Om det är någonting som konsoler brukar vara usla på så är det att inkludera kablar. Bra gjort Sony!

KZ
Killzone Shadow Fall – En recension av spelet är på kommande.

konsol-1
Som ni (kanske) ser så är designen sparsmakad och rätt så snygg enligt min mening. Det som slog mig är hur liten konsolen är när man vant sig vid PS3:an

PS4-PS3-Ouya
Här kan ni se den bredvid min PS3 fat. Den är inte lika liten som Ouyan dock i förgrunden.

Error-1
När jag skulle installera konsolen fick jag upp en massa fucking errormeddelanden 🙁

Error-2
Ännu fler jävla error!!!
Först dagen efter hade det ordnat upp sig och nu tickar den på som den ska.

Min första känsla av konsolen är att den känns mycket mindre som en sell-out än vad jag trodde den skulle vara. Jag hade farhågor om att den skulle vara fullproppad med reklam om fucking Free2Play-spel och filmtrailers och kampanjer hit och dit så man får spy. Men istället har Sony skapat ett gränssnitt som är minimalistiskt och snyggt och fokuserat på det man köpte den för – Spel. Hittills i alla fall så är min upplevelse av PS4:an positiv, hoppas att det håller i sig.

PS Vita TV

Från klarblå himmel släppte Sony igår en ny spelkonsol! Eller ny och ny, det är en PS Vita utan skärm och kontroller som i princip kommer att få samma roll som Apple TV har idag, fast med mer focus på spel.

PS Vita TV kommer inte bara att kunna spela (nästan) alla spel som en vanlig Vita kan men också streama spel från PS4:an till en annan TV.

Så när pappa vill se på Aktuellt i vardagsrummet kan han kasta sin underpresterande avkomman in i ett annat rum där dom kan spela vidare på en annan TV.

PS Vita TV kommer m.a.o. att kontrolleras med PS4-kontrollern Dualshock 4. Detta kommer att innebära vissa problem för en Vita-titlar som använder sig av touch- och skärminput och troligen kommer en del av dessa titlar inte att fungera med Vita TV:n

Playstation 4!

PlayStation 4

Så nu fick vi äntligen se bilder på PS4:an. Rätt så avskalad design, inget som irriterar, svart och kantigt. Helt ok med andra ord.

Dom riktigt goda nyheterna var mer åt policy-hållet. Sony meddelade att dom inte kommer att införa några som helst restriktioner gällande begagnade spel till PS4:an och att priset på konsolen kommer att bli 399 dollar. Ännu ett stort plus är att man behåller PS3:ans regionsfrihet på spelen, dvs du kan köpa ett spel i Japan och spela det hemma här i Norden utan problem även i framtiden, någonting PS2:an saknade. Fuck! Vad jag hatar regionskodning av media! Förbjud! Förbjud!

PlayStation 4
Framsidan

Sony pissade lite på Microsoft med denna roliga lilla film om hur man delar med sig av spel på Playstation 4.

Några smolk i bägaren fanns dock. Onlinespelandet nu blir avgiftsbelagt. För att kunna spela online så måste du hosta upp ett sk PS Plus-abonnemmang. Det kostar i skrivande stund 50 dollar per år, troligen kommer det att kosta lite mer i Europa, det blir alltid dyrare i Europa av nån fucking anledning. Ditt PS Plus gäller även för PS Vita och PS3:an så har du dom konsolerna också så finns där fördelar att hämta. Plus ger dig även rabatter på inköp i Playstations web-butik och dessutom så erbjuds många spel som gratis nedladdningar så länge du betalar din prenumeration. När du slutar betala så slutar även ’gratis’-spelen att funka. Lite som Netflix där.
På tal om Netflix så kommer det att funka på PS4:an även om du inte har skaffat PS Plus. Hos nya Xboxen måste du ha ett motsvarande abonemmang för att få gamla flixen att toima.

PlayStation 4
Baksidan

Bakåtkompatibiliteten blir förstås ett sorgebarn. Räkna inte med att dina gamla PS2 och PS3-spel funkar i nya konsolen. Dock har Sony lovat en streamingtjänst där du kan spela PS3-spel via nätet men hmmm, vi får se hur det blir med det. Släng inte bort din PS3:a ännu.

PlayStation 4
Den nya kontrollern, ser jäkligt bra ut tycker jag.

Med tanke på att Konkurrenten Xbox One har infört en bunt restriktioner och dessutom inte fullt ut specifierat vad dessa är så kommer Sonys beslut som en riktigt positiv överraskning. Efter åratal av klåperier på PS3:an kanske nu Sony har lärt sig av sina misstag och bestämt sig för att sätta spelaren i främsta rummet och inte girigheten.

PlayStation 4
Nån jävla hörlur

Gran Turismo visades upp och ser snyggt ut, men dom brukar alltid sminka upp förhandstittarna så förvänta dig inte denna grafik IRL.

The Order 1886 ser ut att vara någon anakronistisk våldsfest, sånt tycker vi om!

Spelet är ännu inte över dock. Microsoft är ännu inte slaget och dom viktigaste korten har inte spelats ut. Xboxens framgångar har legat i sina killer apps – spelen. Främst då Halo, och lyckas MS återigen där då får Sony sig nog hålla i trosorna. Sony förlorade förra spelkonsolgenerationens race, men dom verkar ha gett sig fan på att vinna denna. Microsoft däremot verkar styra iväg sin Xbox mera mot en mediastation där inte splelandet är hela grejen. Vi får se vem som vinner, medans sitter jag och väntar på min Ouya.

PS4

PS4logo

PS4 är på väg!

Sony lanserade häromdagen sin nya spelkonsol Playstation 4 inför världens ögon. Lanserade o lanserade, det är väl att ta i eftersom dom inte visade upp konsolen alls. Däremot så förevisades en hel bunt med spel och tekniska specifikationer rablades upp.

Hårdvaran har förstås fått sig en rejäl uppgradering. Det mest uppseendeväckande är bytet till X86-processorer under huven som sänker priset och underlättar för programmerarna att koda över mellan olika format. Troligen kommer nya Xboxen också att ha X86 arkitektur så cross platform-spel kommer att bli lättare att producera.

Här är specifikationerna för er nördar

CPU: 64-bits 8-kärnig AMD.

GPU: Radeon-baserad grafikkrets på 1,84 teraflops

Processorn och grafikkortet delar på hela 8 gb GDDR5-minne. Rejält med RAM alltså, det är första gången i spelkonsolernas historia som det har skett.

PS4:an stödjer snabba USB 3.0 det är bra för framtiden.

Det hade ryktats om att PS4:an skulle ha teknologi inbyggt som skulle ha blockerat användandet av begagnade spel. Så var lyckligtvis inte fallet och Gamestop drar nog en lättnadens suck där. Personligen så skulle ett begagnatblock inneburit att jag inte skulle ha köpt konsolen. Kostar spel 700 kronor så ska man fan kunna spela dom var man vill och ge bort dom när man tröttnat på dom!

Sony marknadsförde stenhårt dom nya finesserna med PS4:an. Uppenbarligen kommer sociala nätverka vara hur koolt som helst i nästa generations konsoler. Man ska kunna dela filmklipp ur spelen, spela i varandras spel över nätet, umgås i facebookliknande nätverk. Sån tjafs är ju bara sånt som tanterna på fejan håller på med och jag upplevde som om en irrelevant detalj. Jag vill ju vara osocial när jag slaktar monster. Vill jag umgås så går jag till en pub dammit!

Som sagt så visades inte konsolen upp för allmänheten, vilket jag tyckte var lite fånigt, Apple skulle aldrig göra så men jag antar att dom ville lägga blåslampan på Xboxen med att vara först ute.

Däremot visades den nya kontrollern upp. PS4:ans Dualshock kommer att ha mikrofon, touchpad och en bunt andra finesser som såg riktigt bra ut. Kontrollerna hade även en PS Move liknande blå lampa som en speciell stereokamera kan känna av. Det kommer säkert att utnyttjas i många spel framöver.


Touchpaden sitter mittuppå kontrollern.


Här ser ni blåljuset, notera hur texter är upp å ner så den blir rättvänd när man håller i kontrollern, smart.


Stereokameran. Hoppas man kan filma i 3D med den, det skulle va koolt.

Spelen

En hel bunt spel utannonserades under eventet. Det som jag mest blev sugen på var ju förstås Killzone Shadow Fall. Det såg sjukt snyggt ut.

Knack heter ett Ratchet och Clank-liknande spel som ser roligt ut.

Destiny lovar så innihelvitte! Haloskaparna Bungies kreation ser sjukt snygg ut, hoppas spelet är lika kul som det är snyggt.

Driveclub är teamracing med grymt realistiska och detaljerade bilar. Kan bli kul.

Slutsats

Sonys Playstation 4 lovar gott men deras budskap är lite dubbelt. Sony hävdar att PS4:an är konsolen för äkta gamers, ändå marknadsför dom stenhårt sociala nätverk och andra sekundära funktioner. Sony har dock valt att göra konsolen som ”en äkta” konsol, fysiska media spelar fortfarande en stor roll, högpresterande hårdvara för den krävande gamern en spelcontroller som ser ut att vara av yppersta kvalitet. Dom satsar på beprövade kort och det tycker jag är positivt. Jag trodde ärligt att dom skulle trilla i appstore-fällan.
Dock rör sig utvecklingen åt ett annat håll, mera mobilt, mera casual, färre AAA-titlar, downloads, free to play mm. Troligen kommer PS4:an att vara den sista riktiga spelkonsolen i vår historia. Om den är det så slutar man i alla fall med flaggan i topp.

Sorcery (recension)

Sorcery

Trollkarlslärlingen Finn är ute på äventyr i de dödas rike tillsammans med Trollkarlens gamla erfarna talande katt Erline. Tur att han stal sin mästares trollspö för de där odöda skelettkrigarna skjuter ju pilar på en hela tiden!


Fram med trollspöt!

Lärling på vift

Sorcery heter det senaste spelet anpassat för Playstation Move kontrollern. För dom som inte vet vad en Move är så är det Sonys svar på Nintendos Wiimote, kontrollern som känner av ens handrörelser som sedan replikeras i spelen.

Move!

Move kontrollern har haft en jobbig start, sent ute var den i förhållande till Nintendos Wiimote och inte har den fått någon killer app heller. Kanske kan Sorcery hjälpa till där bland de yngre spelarna för de äldre har redan nog bestämt sig för att sällan plocka upp vare sig Wiimote, Move eller hoppa framför Kinecten. Värt att observera är att Sorceryspelet även kräver den andra Move Navigation controller som alla kanske inte har köpt.


Båda dessa behövs för att spela Sorcery

Fin grafik

Det som först slår en i Sorcery är att spelutvecklarna här har satsat på grafik och utseende, Sorcery är det snyggaste Move-exklusiva spelet jag har spelat. Med det sagt, så kan dock inte Sorcery tävla med megabudgetspelen som t.ex. Uncharted och God Of War i utseende.


Det skulle vara jäkligt praktiskt att kunna en reparationsformel

Kontroller

Spelkänslan är väldigt bra, Move kontrollern är som gjord att agera trollspö och för det mesta gör spelet precis som jag vill. Denna kontroll ha kommit till på bekostnad av rörelsefrihet, begränsad på så sätt att spelet i princip siktar åt dig och viftar du bara med spöet åt rätt håll så skjuter Finn en blixt rakt på ett skelett. Detta upplägg passar barn bra men som vuxen så blir det i princip bara att stå och vifta tills skeletten har dött bort.


Akta dig för dom här älvorna!

Trolleri

Du styr Finn med din Move längs grottor och gamla ruiner. Under spelets gång kan du plocka upp grejer, guld och magiska ingredienser, dessutom lär du dig fler och fler trollformler under spelets gång. Till exempel kan du laga en kolllapsad bro med en formel, öppna en kista med en annan. Formlerna görs förstås med ditt trollspö (Move kontrollern). Allt detta gör du medan filurer, spöken och skelett försöker göra livet surt för dig genom att mucka gräl hela jäkla tiden. Tur att du kan skjuta blixtar med spöet så dom hålls på stången!


Eftersom man stöter på sådana här fulingar så lämpar sig inte spelet för dom allra yngsta

Sammanfattning

Sorcery är tveklöst det bästa Move-exklusiva spelet på marknaden idag och med tanke på att det säljs till nedsatt pris så är det väl värt pengarna. Skulle det dock vara så att du inte har en Navigation kontroller så ökar förstås priset rejält. Som förälder skall du vara noggrann med att följa åldersregeln barn över 12 år på spelet för det finns en hel del fula monster som säkert skrämmer dom yngre barnen.
Sorcery gör sitt bästa för att göra Move kontrollern kul men frågan är om det räcker till i dagsläget med Nintendo som står i startgroparna för att släppa sin nya spelkonsol.

Resistance: Burning Skies (Recension)

Resistance: Burning Skies

Chimärerna är tillbaka igen. En av de mest framgångsrika spelserierna på PS3 kommer till Playstation Vita. För första gången utnyttjas Vitans dubbla analoga kontrollers till fullo och Sony skryter över att Resistance: Burning Skies är den första fullständiga förstapersonsskjutaren på bärbara konsoler. Hur har då Resistance-serien lyckats göra hoppet till Vitan?

Chimerorna kommer

För dom som inte spelat Resistance-serien tidigare så rekommenderar jag den skarpt. Spelserien är satt i ett alternativt universum där andra världskriget aldrig bröt ut på grund av att en meteor slog ner i Sovjetunionen 1908. Den förde med sig ett virus från yttre rymden som började infektera människor och förvandla dem till sk. chimera. Dessa chimera spred sig sedan som en löpeld över världen. Resistance-spelen handlar om mänsklighetens desperata kamp mot chimera-elakingarna. Resistance: Burning Skies tar vid ungefär vid samma tidpunkt som Resistance 2, dvs under chimerornas invasion av den amerikanska kontinenten.

Brandmannen

Hjälten i detta spel heter Tom Riley, en brandman i New York som ofrivilligt blir indragen i kriget mot chimera när New York invaderas. Där träffar han en kvinnlig soldat vid namn Ellie Martinez. Tillsammans börjar dom kämpa emot chimeras attacker. Förvånansvärt duktig är han med vapen, fast han bara är brandman. Genom New York och andra ställen i USA blir det fajtan tajtan men någon inom amerikanska militären håller på med någonting mystiskt och hemligstämplat, en hemlighet vars omänsklighet lätt matchar chimeras framfart. Med andra ord mycket pang pang blir det.


Som Markoolio skulle ha sagt – ”Se upp i backen för finska attacken!”

Kramp

Burning Skies stoltserar med att spelet är världens första FPS för bärbara enheter med dubbel analog kontroll. Det må vara en snäv beskrivning men ändå sann. På det hela taget kändes kontrollerna rätt lika dom stationära ditona men jag fann det mycket svårare att sikta noggrant och jag använde kornet mycket oftare än jag annars gör på stationära plattformar. Detta kan dock kanske bero på att jag är ovan med Vitans kontroller

Jag kände dock att min högra hand domnade under eldstriderna. Troligen pga min ovana att hantera Vitan, men faktum kvarstår nog att Vitan är obekvämare att hantera än Dualshock-kontrollern i FPS-spel.
När det gäller FPS-spel är det precision som krävs för att göra bra ifrån sig, speciellt online mot andra spelare, den precisionen uppnår man inte i Resistance: Burning Skies. Jag noterade också att när jag sitter med min Dualshock framför min PS3 så vrider jag och våldar med kontrollern rejält. Samma våldande gör jag på Vitan också med resultat att jag inte kan uppfatta vad som händer på skärmen. Jag får troligen vänja mig vid att hålla händerna stilla fastän jag skjuts i ansiktet av en ilsken chimera. En annan liten detalj är att vår hjälte inte automatiskt byter vapen när ammunitionen är slut, vem skulle inte göra det när muterade jätteskorpioner och exploderande skalbaggar rusar emot dig i full fart!

Att peka på skärmen för att hantera vissa funktioner på ens vapen är en fiffig detalj som tyvärr inte fungerar så bra, åtminstone inte för mig. Att använda touchskärmen mitt i en fajt gör att jag måste släppa ena kontrollern vilket gör att jag missar värdefull tid och blir skjuten i huvudet innan jag är klar med vad jag skulle göra. I mindre stressade situationer dock fungerar touchskärmen väldigt bra.

Ett av spelets största misslyckande är vapenmenyn, det är ett trassligt hopkok av diverse knappar, hjul och kuber som ska snurras innan man får sitt gevär. Det som tidigare hade funkat så bra i dom andra spelen har här blivit ett kaos av rang.


Att sikta var inte det lättaste med Vitan

Bugs!

Det är inte bara ruggiga bugs du måste skjuta ihjäl i spelet utan det blir också att kämpa emot buggar och problem i spelets kod. Jag plockade upp granater på ett ställe bara för att inte ha dem alls en sekund senare. Texturerna i spelet blev plötsligt som om jag tagit LSD ett tag men kom dock tillbaka senare utan att spelet krashade.

En mycket irriterande sak är att vapenbytet verkar låsa upp sig rejält under eldstrider, fast hur jag tryckte på triangel-knappen så bytte inte brandmansjäveln vapen utan jag tvangs gå in i vapenmenyn för ett simpelt byte, mycket svordomar där.

Jag upplevde även ordentlig frameskipping när det blev många chimeras som skulle attackera på en gång. Förvånansvärt nog såg jag också ordentliga kompressionsartefakter i vissa mellanvideor som jag inte skulle föreställa mig kräver så mycket plats.

Intetsägande banor

Det som gjorde singelspelläget så bra i Resistance var den fylliga handlingen och de massiva, varierade och roliga banorna. Detta fattas i Burning Skies och det gör banorna väldigt generiska och slätstrukna, dock blir banorna bättre och bättre ju längre fram i spelet man kommer. Dom hinner dock aldrig upp till dom övriga Resistance-spelens nivå.
Karaktärerna och dialogen i spelet lider av samma slätstrukenhet i jämförelse med de tidigare Resistance-spelen, man slits inte med i deras livsöde på samma sätt.
Spelutvecklarna verkar ha haft problem med att få inklämt tillräckligt många chimera i spelet på samma gång. När PS3-versionen har allehanda olika monster som bara kryllar runt en får man i Burning Skies nöja sig med en handfull i gången. Smådetaljer som att tappade vapen plötsligt försvinner gör ju inte saken bättre heller. Spelets design känns mycket mer PS2 än som PS3 om jag får beskriva det så.


Flerpipig eldkastare, perfekt för grillen i sommar!

Online

Onlinespelt är något nytt för bärbara konsoler och fungerar rätt skapligt, men att jämföra det med dagens onlineskjutare på PC och stationära konsoler är inget man ska göra. Litet, begränsat och simplistiskt är det, men jag fann ändå spelet att vara rätt så kul och någorlunda följsamt om än som sagt litet. Fyra mot fyra-spelare är det i olika matchtyper såsom Deathmatch och Team Deathmatch. En väldigt irriterande detalj är när du plockar upp en motspelares vapen så är du tvungen att gå in i vapenmenyn för att aktivera vapnet, det tar ca. två sekunder, om du har spelat onlineskjutare någon gång så vet du att DU ALDRIG HAR TVÅ SEKUNDER TILL GODO! Att byta vapen i onlineläget är nästan lika med självmord.
Om du får ett grymt sug efter lite online-skjutande på resande fot då är nog detta det bästa som finns att tillgå på denna planet just nu, förvänta dig bara inte Battlefield 3.


Tips: Hagelbrakare/armborst är ett bra vapen

Slutsats

Resistance: Burning Skies måste jag tyvärr säga är det sämsta spelet i Resistance-serien. Borta är den ödesdigra stämningen som genomsyrade dom andra spelen och de intressanta och ibland skrämmande banorna i kampanjen som gjorde spelen så roliga. Grafiken är inte heller den bästa och ser ut att vara gjord i ett hafs, speciellt om man tittar på vad Naughty Dog lyckats ådstadkomma med Uncharted-serien på Vitan. Buggarna i spelet kommer troligen att fixas med några uppdateringar men det gör inte helheten bättre. Denna kritik gör inte Resistance: Burning Skies till det sämsta spel jag spelat, det är bara det att spelet har så mycket att leva upp till som gör att besvikelsen blir så påtaglig för mig. För andra kommer spelet säkert skänka glädje och uppskattning på resande fot.

Playstation Vita – Den sista bärbara konsolen?

Recension: Playstation Vita

Jag fick låna en Playstation Vita att leka med häromdagen och sånt är ju alltid kul. Vad jag dock undrar är om Sony kan återupprätta Playstation som branschledande med deras senaste högpresterande konsol? Prestandan imponerar men molnen hopar sig i horisonten.

Jag öppnar förpackningen och beskådar härligheten, likheten med sin föregångare PSP är stor men den är lite större och med tanke på att jag redan då det begav uppfattade PSP som stor så är Vitan en riktig bamse.


Min PSP i jämförelse med Vitan

I handen känns Vitan robust och knapparna känns pålitliga och har ett behagligt taktilt klick när man trycker på dom. Select- och startknappen känns dock alldeles för små för mina händer och jag skulle personligen ha designat om pekfingerknapparna som känns kantiga och slattriga.
Vitans ram är av metall och känns stadig och bra, förhoppningsvis skall denna maskin tåla några fall i backen kan man hoppas i alla fall.
Luckorna som döljer diverse uttag och portar känns jäkligt känsliga och hålls fast av en plastflärp identisk med sådana jag har på både mina Nokia och Sony-Ericsson telefoner. Jag misstänker att om man inte är väldigt varsam så kommer dom att trilla av efter några år.
Volym- och powerknappar är av metall och det får mig att önska att fler knappar på konsolen var av metall också, men det skulle väl säkert ha ökat priset på den redan nu dyra speldosan.

Dual analog!

Äntligen, äntligen har det kommit en bärbar konsol med två analoga kontrollers. Krösa mose vad länge det tog innan det kom! Jag trodde det skulle komma till Nintendo DS, jag var fullständigt övertygad om att det skulle komma på PSP:n som lanserades 2004. När sedan 3DS:en kom häromåret så blev jag helt ställd när inte heller den hade dubbla analoga och jag började fundera vad det är som pågår egentligen. I februari i år släppte dock Nintendo tillbehöret Circle Pad Pro till 3DS:en som gav en extra analog kontroller.


Det var på tiden!

Nu, i och med Vitan, har dubbla kontrollers äntligen blivit standard och det innebär att det blir lättare att styra actionspelen på samma sätt som man är van vid på dom stationära konsolerna.


Konkurrenten blir inte vackrare av sin extraknapp!

Kontrollerna känns en aning små för mina karlahänder, jag skulle gärna ha sett att de var några millimeter bredare, men man vänjer sig snabbt och man blir snabbt van att hantera dem. Däremot tycker jag att att knapparna bredvid är för små, dom är faktiskt mindre än PSP:ans vilket jag tycker är förvånande för jag uppfattar det som om det finns plats för lite större knappar.

OLED!

Skärmen på Vitan är kort och gott underbar. OLED-tekniken och qHD-upplösningen på 960×544 pixlar ger skarpa och klara färger, här finns inget att klaga på överhuvudtaget. Dock pågår det på mobilmarknaden en rasande utveckling på skärmsidan där LG nu senast lanserat en 1080p femtumsskärm och med tanke på det så kommer nog Vitans skärm att se omodern ut om bara något år.


Fantastisk skärm, Vitans stora styrka enligt min åsikt.

Touch, touch touch och mera touch!

Vitan har av Sony begåvats med touch-funktioner och det är sannerligen på tiden. Nintendo har ju haft touchskärm på sin NDS sedan 2004! Sedan dess har praktiskt taget varenda portabel grej som finns på marknaden begåvats med den funktionen och PSP:ans brist på touch ser väldigt omodernt ut i dagsläget.
För att kompensera för PSP:ans brist skruvar nu Sony upp Vitans touch-funktion till elva! Dom har inte bara gett den en touch-skärm utan också en touchplatta på konsolens baksida! Det gör att du kan utnyttja touch utan att skymma skärmen med fingrarna vilket jag ofta stört mig på när jag spelat spel på t.ex. iPhone. Dubbeltouchen kommer förhoppningsvis att kunna utnyttjas på ett fyndigt sätt av spelutvecklare i framtiden.


Touchplatta på undersidan – ett genidrag.

Resten av knapparna känner vi igen från förut, dessutom har Vitan begåvats med allehanda skak och rörelsesensorer som spelen kan utnyttja.

Kameran suger

Varför i hela fridens namn lade de in en 0,3 megapixels kamera i Vitan?!? Inte ens barbiekameror från leksaksbutiker har så låg upplösning nuförtiden! Att kameror med så låg upplösning ens tillverkas längre gör mig förvånad. Att ta bilder fungerar men glöm allt som heter bildkvalitet. Jag kunde inte heller maila den bild jag tog med webbrowsern och gmail utan fick ett mystiskt error (även efter firmwareuppgradering) till svar istället, kanske fixar det sig i kommande uppdateringar, men att det inte skall funka ter sig väldigt oproffsigt.


Ett litet prov på Vita-kamerans bildkvalitet (originalupplösning). Det tog mig typ hundra musklick och en programinstallation och uppkoppling med sladd för att föra över denna bild till datorn. Det står klart att Sony desperat inte vill att du ska föra över filer från din Vita till någonting annat.

Content Manager Assistant

Att koppla upp sin PSP med en USB-sladd var alldeles för enkelt och smidigt tyckte Sony och beslöt sig för att göra det så djävligt som möjligt för Vita-ägaren att föra över filer till och från datorn genom att kräva att överföringen görs via ett program istället för att mounta Vitan som en volym. Vad gör dom som kör Linux eller andra OS då? Hur skall man göra efter att Sony slutat uppdatera CMA? Att ha en content manager är bara så 90-tal! Extra bonus! Titta hur ’lätt’ det är att avinstallera CMA på Mac! Vem behöver drag and drop!


Lätt som en plätt!

Standarder Schmandarder

Här spelar Sony ut sina fulaste trick som i alla fall för mig mycket väl riskerar att fälla hela konsolen, bristen på allmänt antagna standarder. Där PSP:an briljerade med sina usb- och memorystick-uttag så lyser dom desto mer med sin frånvaro hos Vitan. Alla uttag är proprietära och unika för Vitan utan att ge någon större fördel för ägaren till Vitan. Faktum är att det är helt tvärtom. Lagringsmediat på Vitan är ett minneskort unikt för Vitan, fantasifullt döpt till Playstation Vita Card. Naturligtvis passar inte kortet in i någon kortläsare som finns på marknaden och dessutom är kortet låst till endast ett PSN-konto så har du lite äldre barn som ska dela på Vitan måste du skaffa ett kort för varje konto och jag behöver väl knappt ens nämna att minneskortena är svindyra, över 30€ för ett 8gb:s kort! Man får typ hundra roliga spel till iPhonen för 30 euro! Hur har Sony tänkt egentligen? Om jag var förälder skulle mitt val mellan att köpa en iOS-apparat och en Vita vara ganska lätt med tanke på hur många apps man får för ett simpelt minneskort som inte ens innehåller ett enda spel! Detta är klåperi på hög nivå och jag är uppriktigt rädd att detta riskerar helt att fälla denna annars så fina spelkonsol.


32gb-versionen av minneskortet. Verkar inte ens finnas till salu i norden, på nätet säljs kortet dock till det facila priset av 75 dollar!

Accessory Port

En till sak jag saknar på Vitan är förmågan att agera likt en stationär konsol. Föräldrar skulle säkert uppskatta om Vitan kunde kopplas upp till en TV och synkas med, låt säga två stycken dualchock-kontrollers så ungarna kunde ha ett TV-spel att spela tex racingspel tillsammans på i ett hotellrum eller på stugan. Tyvärr så saknas förvånande nog en sådan funktion och enda sättet att spela är att hålla Vitan i handen, dumt tycker jag.
Dock finns det kanske hopp i den här frågan. En källa på Sony har hintat åt mig att snart kommer det att släppas något under E3-mässan till den mystiska accessory-porten som nu bara sitter där helt utan funktion på varje Vita. Kanske ger det funktioner liknande det jag nu efterlyser.

Svansången

Playstation Vita är just nu det bärbara spelandets Rolls-Royce. Med grafik som lätt matchar PS3:ans och så många kontrollers och knappar att spelutvecklarnas hjärnor smälter, så är detta just nu det bästa du kan ha i en (jättestor) bakficka. Men dagens ‘just nu’ är oerhört mycket kortare är det ‘just nu’ som var då GameBoy lanserades. Nya generationer av mobiler och läsplattor lanseras i rasande takt och tiden tills Vitan kan räknas till omodern hårdvara är månader, inte år. Vitan, hur bra den än må vara, löper stor risk att bli bortsprungen av en konkurrent som inte ens fanns när konsolen troligen började utvecklas.
Att också Vitan är så strypt och nerlåst i kopieringsskydd och inkompatibla kort och uttag gör saken ännu sämre, om barnen slavar bort ladd-sladden måste en original från Sony köpas och den blir inte billig må ni tro. Samma sak för minneskort och andra tillbehör, för att inte tala om spelen som just nu går på ca. 50€ styck i butik. Man får mycket spel för 50€ på Appstore. Även om spelen kanske inte håller Uncharted-klass så kommer nog föräldrar att väldigt noggrant sondera terrängen och kolla så inte deras barn nöjer sig med ett 2.99 euros Angry Birds innan dom lägger ut slantar för ett Vita-spel.
Är du dock en seriös gamer som inte vill kompromissa med vare sig kontrollers eller prestanda på resande fot är detta det absolut bästa du kan hitta idag. Jag tror att det är där som Vitan kommer att hitta sin kundkrets men den gruppen har aldrig och kommer aldrig att vara stor. NDS blev en sådan rungande succé pg.a. att konsolen hittade nya kundgrupper, det är inte ovanligt att ännu i denna dag se gamla tanter spela sudoku på en DS. Jag tvivlar högeligen på att man får se Gun-Britt 62 år sittandes på Seinäjokitåget spelandes en Vita.

Kanske är Playstation Vita de dedikerade bärbara spelkonsolernas svansång. Om så är fallet så är det med värdighet denna typ av digitalt nöje går till sin sista vila.