Rakning

Mitt paket från Amazon anlände! Aah yiss!!!

rakblad-1
Rakblad galore! Köpte en sk. sampler av rakblad till mina hyvlar, en bunt olika märken att prova sig fram på. Dock tror jag personligen att Derby Extra-bladen är bäst då dom har ”Super Stainless Double Edge Chromium Ceramic Platinum Tungsten Polymer Coated Edges”. Dom skulle ha haft en längre titel men dom fick slut på koola ord.

Alun-1
Äntligen fick jag tag på alun! Har frågat i minst tio apotek men inte ett enda saluförde alun-stift el dyl.

Alun-2
Snygg pappask också. För dom som inte vet så är alun en effektiv blodstoppare och är perfekt när man råkat skära sig vid rakningen. Alun är den vanliga benämningen på kaliumaluminiumsulfat KAl(SO4)2·12H2O och används till en massa olika saker, t.o.m. i gurkinläggningar.

MetalGear
Ok, jag köpte ett spel också, kunde inte hålla mig.

The Last Of Us (recension)

The Last Of Us

Så har det äntligen släppts, det mest hypade spelet på PS3 sedan God of War 3, The Last Of Us. Jag måste säga att denna gång var hypen inte bara hype utan maken till gripande spel får du leta efter. Jag skriver det redan nu här i ingressen; köp detta spel, du vet inte vad ett dataspel kan göra med dig om du inte har spelat The Last Of Us och du kommer aldrig att plocka svamp på samma sätt i skogen igen.

Jag måste ta mig förbi dom infekterade. Dom livsfarliga sporerna svävar i luften omkring mig, att andas in dom är ett öde värre än döden. Min gasmask och mörkret gör sikten usel. Jag kan dock höra de infekterades klagan och skrik. En pil från min båge fäller en av dom utan att dom andra märker något, en annan tar jag hand om med min provisoriska kniv. Kniven går dock sönder under attacken. Hagelgeväret är en sista utväg men kommer obevekligen att dra till sig massor av infekterade. Jag plockar upp en tegelsten, kanske kan jag lura bort dom genom att kasta iväg den och sedan smyga iväg åt andra hållet…jag måste komma ut i friska luften…


Trafiken är det minst jobbiga i en post-apokalyptisk värld

Cordyceps: Ett släkte av parasitiska svampar där vissa arter angriper och infekterar insekter.
En viss art av Cordyceps Ophiocordyceps unilateralis angriper myror. Under infektionen ändrar svampen myrans beteende så att myran klättrar upp på ett grässtrå innan den dör. Svampen växer sedan ut genom myrans kropp och på grässtrået får svampen en optimal plats att kunna sprida sina sporer.
Inga arter av Cordyceps infekterar människor…inga arter man känner till i alla fall…


En tarantella infekterad av en cordyceps-svamp. (Fotograf: Reddit user Wonderless2686)

Nutid

The Last Of Us inleds med en prolog där spelets hjälte Joel lever som en ensamstående pappa med sin dotter i yngre tonåren. Det är en helt vanlig kväll, förutom då att det är Joels födelsedag. Nyheterna är förstås fyllda av rapporteringar om mystiska utbrott av en mystisk sjukdom men sånt är ju alltid på nyheterna, det är bara att gå och lägga sig. Det är då apokalypsen kommer till Joels hemstad med dom mest tragiska konsekvenser som kan drabba Joel…

20 år senare

Cordycepsinfektionen har raderat ut majoriteten av mänskligheten men små spillror lever kvar på utspridda ställen. Det råder i det närmaste total anarki och det är endast den starke och mest hänsynslöse som har en chans att överleva. Det är i denna skoningslösa värld av rostande spillror av den civilisation som en gång var vi finner Joel, som nu hankar sig fram som smugglare mellan en avspärrad militärzon och den ödemark som förut hette USA.
Joel och hans kollega Tess får ett smuggeluppdrag, men det är ingen vanlig last den här gången utan en flicka i yngre tonåren vid namn Ellie.


Ellie är inte att leka med! Bråka med henne och du får en pil i hjärnan!

Fiender överallt

Du spelar Joel som måste beskydda och föra Ellie genom laglöst och synnerligen farligt land till en grupp rebeller som lovat Joel en furstlig kompensation för sina mödor. Ellie visar sig vara en uppstudsig tonåring som mer än ofta är till besvär för Joel. Under spelets gång får man dock se att Ellie också är en brådmogen, modig och beslutsam tjej som man inte ska bråka med.
Överallt lurar faror och fiender, är det inte militärer som vill skjuta ihjäl dig så är det banditer som vill rånmörda dig för dom få tillhörigheter du har på dig. Dessutom, skall det visa sig, så finns det människor som vill dig än mer illa än så.
Värst ändå är nog dom infekterade, människor i zombieliknande tillstånd , drabbade av olika stadier av svampinfektion. Dom infekterade är till en början skrikande, gurglande och förvirrat staplande omkring. Sedan, när infektionen spritt sig i kroppen, täcks dera kroppar med svamputväxter över huvud och torso. Skriken byts ut mot ett synnerligen hårresande klickande ljud som gett dom deras namn – clickers.
En sak har dom gemensamt alla dessa stridskantareller, dom är oerhört aggressiva och hur mycket fotsvampskräm du än skulle smörja in dom, med så kommer dom aldrig att bli bättre.


Släpp aldrig en kantarell nära inpå dig!

Smyga eller slåss

Ett av dom viktigaste besluten du tar när du möter fiender i spelet är om du ska smyga förbi en fiende eller attackera medan du har överraskningsmomentet. Ibland kan en kombination av båda vara det som blir bäst. Spelstil och vilken utrustning du för tillfället bär spelar ofta in här. Ibland stöter man på problem med omgivningen, en vägg är för hög och man måste leta en stege, en dörr är låst och man måste hitta ett sätt att låsa upp den. Här kommer mitt första av ytterst få klagomål med spelet, dessa ‘klura ut ett problem’-moment är alldeles för lätta! Stegen är alltid bredvid hindret, det finns alltid ett ventilationsschakt bredvid dörren att krypa igenom och skulle du mot förmodan inte hitta stegen så ploppar en ledtråd upp ganska kvickt på skärmen. För en som har sänkt ner en hel del timmar i Tomb Raider-spelen så känns de här momenten som dagisträning.


Tips! Om du ser en sliten Conan O’Brian, stryp honom så han inte hinner varna sina hipsterkompisar

Den postapolyptiska världen gör varenda människa som vill överleva till en MacGyver. Allting och ingenting är ett vapen. Detta är en av dom roligaste sakerna med spelet, allt sakletande, jag älskar sånt. Man får rota i gamla skrivbord efter delar att bygga en bomb eller annat livsfarligt. Ett tips, var noga med att leta igenom din omgivning, du kommer att behöva varenda skruv du stöter på. Du måste själv leta upp ‘delar’ till dina healthpacks, dom kommer inte gratis nu när svamparna är kungar.

Bedårande

Det finns bara en sak att säga om grafiken i spelet, bedårande! The Last Of Us ser ut som ett modernt PC-spel och inte ett som snurrar på hårdvara från 2006. Naughty Dog har putsat och putsat tills spelet är så vackert att jag stannar till ibland och bara tittar på löv, en brunnen buss, en stad i förfall, allting är bara så vackert. En speciell detalj, utan att avslöja för mycket, är en flod man når vars vatten är så jäkla snyggt renderat att jag blir helt hänförd. Allt detta med en somber ljudmatta komponerad av Gustavo Santaolalla gör allting så vackert, för att citera Buzz Aldrin när han gick på månen “Beautiful, beautiful. Magnificent desolation”.


Vacker natur finns det gott om!

Mer än ett spel

Spelmekaniken i sig är simplistisk, för att inte säga lätt, för en erfaren gamer och ibland tyckte jag att fienderna du möter blev lite enformiga efter ett tag. Till slut vet du hur man tar livet av en bandit och en kantarell och mot slutet av spelet går det mesta på rutin…

…men vem fan bryr sig…

The Last Of Us suger tag i dig och släpper inte greppet. När du spelar så är du där i spillrorna efter apokalypsen. Handlingen är så välskriven, dialogerna mellan Joel och Ellie blir aldrig tråkiga och man får följa deras vänskap och förtroende till varandra byggas upp. Skådespelarna Troy Baker och Ashley Johnson är enastående bra och det blir aldrig slentrian som man så många gånger hör i spel.
Manusförfattarna borde få en Oscar, för en mer flerbottnad story får du leta efter. Ingen är god och ingen är riktigt ond, alla försöker bara överleva och överlevnad i deras värld blir på bekostnad av andra mindre lyckligt lottade. Detta är ett av dom mest barnförbjudna spel jag någonsin spelat. Dom du dödar är inte schabloner eller monster, det är människor du har livet av. En döende man du avrättar så han slipper lida, en annan som letar mat till sin familj, inga monster, utan sådana som du och jag.
Spela detta spel, om inte annat för att lära dig hur bräckligt vårt samhälle är och hur även du är kapabel till dom mest horribla handlingar. Du kommer aldrig att stå på moralens sida i spelet för moralen ersattes av sporer och världen blev aldrig den samma.

The Unfinished Swan

En av dom största nyheterna i spelbranschen just nu är spelet The Unfinished Swan. Det är någonting så unikt som ett helt ny kreativ spelidé. Man ska måla sin omgivning med svarta plumpar för att kunna hitta sig fram. Väldigt fyndigt, och vilken snygg logotyp dessutom!

Sorcery (recension)

Sorcery

Trollkarlslärlingen Finn är ute på äventyr i de dödas rike tillsammans med Trollkarlens gamla erfarna talande katt Erline. Tur att han stal sin mästares trollspö för de där odöda skelettkrigarna skjuter ju pilar på en hela tiden!


Fram med trollspöt!

Lärling på vift

Sorcery heter det senaste spelet anpassat för Playstation Move kontrollern. För dom som inte vet vad en Move är så är det Sonys svar på Nintendos Wiimote, kontrollern som känner av ens handrörelser som sedan replikeras i spelen.

Move!

Move kontrollern har haft en jobbig start, sent ute var den i förhållande till Nintendos Wiimote och inte har den fått någon killer app heller. Kanske kan Sorcery hjälpa till där bland de yngre spelarna för de äldre har redan nog bestämt sig för att sällan plocka upp vare sig Wiimote, Move eller hoppa framför Kinecten. Värt att observera är att Sorceryspelet även kräver den andra Move Navigation controller som alla kanske inte har köpt.


Båda dessa behövs för att spela Sorcery

Fin grafik

Det som först slår en i Sorcery är att spelutvecklarna här har satsat på grafik och utseende, Sorcery är det snyggaste Move-exklusiva spelet jag har spelat. Med det sagt, så kan dock inte Sorcery tävla med megabudgetspelen som t.ex. Uncharted och God Of War i utseende.


Det skulle vara jäkligt praktiskt att kunna en reparationsformel

Kontroller

Spelkänslan är väldigt bra, Move kontrollern är som gjord att agera trollspö och för det mesta gör spelet precis som jag vill. Denna kontroll ha kommit till på bekostnad av rörelsefrihet, begränsad på så sätt att spelet i princip siktar åt dig och viftar du bara med spöet åt rätt håll så skjuter Finn en blixt rakt på ett skelett. Detta upplägg passar barn bra men som vuxen så blir det i princip bara att stå och vifta tills skeletten har dött bort.


Akta dig för dom här älvorna!

Trolleri

Du styr Finn med din Move längs grottor och gamla ruiner. Under spelets gång kan du plocka upp grejer, guld och magiska ingredienser, dessutom lär du dig fler och fler trollformler under spelets gång. Till exempel kan du laga en kolllapsad bro med en formel, öppna en kista med en annan. Formlerna görs förstås med ditt trollspö (Move kontrollern). Allt detta gör du medan filurer, spöken och skelett försöker göra livet surt för dig genom att mucka gräl hela jäkla tiden. Tur att du kan skjuta blixtar med spöet så dom hålls på stången!


Eftersom man stöter på sådana här fulingar så lämpar sig inte spelet för dom allra yngsta

Sammanfattning

Sorcery är tveklöst det bästa Move-exklusiva spelet på marknaden idag och med tanke på att det säljs till nedsatt pris så är det väl värt pengarna. Skulle det dock vara så att du inte har en Navigation kontroller så ökar förstås priset rejält. Som förälder skall du vara noggrann med att följa åldersregeln barn över 12 år på spelet för det finns en hel del fula monster som säkert skrämmer dom yngre barnen.
Sorcery gör sitt bästa för att göra Move kontrollern kul men frågan är om det räcker till i dagsläget med Nintendo som står i startgroparna för att släppa sin nya spelkonsol.

Starhawk (Recension)

Starhawk

PS3

Emmet har bråttom! Han springer uppför en slänt på den ödsliga planeten och beordrar att en mur ska släppas ner precis där han pekar. En sekund senare landar den enorma muren med ett ljudligt brak framför honom, droppat av hans kompis Cutter uppe i rymdskeppet i omloppsbana.
Det var i grevens tid, för mutanterna börjar nu storma byn som han desperat försöker försvara.
Dags att droppa ännu lite mer seriösa vapen.

Emmet, ett bad ass!

Scabs!

Starhawk är en uppföljare till det framgångsrika spelet Warhawk (som var en uppföljare till spelet Warhawk, jo du läste rätt, spelen har samma namn).
I Starhawk spelar du Emmet Graves. Emmet och hans bror Logan är rift-energiutvinnare på en främmande planet när de blir attackerade av ‘scabs’. Scabs är människor som blivit förgiftade av rift-energi och därmed lovligt byte att skjuta ihjäl i hundratal i spelet. Brodern Logan får sätta livet till och Emmet blir förgiftad av rift-energi (som ser ut som blå eld). Hans kompis Sydney Cutter kommer till undsättning och lyckas rädda Emmet genom att sätta ventiler i ryggen på honom så blå rift-eld ryker ur honom och han ser sjukt kool ut. Detta är ju viktigt om man är hjälte i ett dataspel.


En hel bunt med scabs trillar ner från ovan. Inte bra för folkhälsan!

Emmet och Cutter jobbar som allt i allos som folk hyr in när ett jobb blir för fittigt, mestadels när scabs attackerar rift-pumparna och fuckar shit upp. Då får Emmet rycka in och skjuta bort dom nesliga mutanterna. Men någonting är på gång! Emmets bror Logan är vid liv, men muterad av riftenergin och argare än min katt när hon inte fått frukost fastän klockan redan är fem på morgonen.

Warhawk

Det första som händer när du stoppar in Starhawkskivan i din Playstation är att du får en fråga om du vill installera PS1-spelet Warhawk. Man får alltså ett till spel på köpet, är man en retrogamer så är det ett rejält mervärde. Gamla Warhawk fick mycket uppskattning på sin tid och kan väl vara värt en till också på 2000-talet. Alla uppskattar bonusmaterial!

Skjut, flyg, skjut, flyg

I Starhawk styr man Emmet som får hjälp av Cutter genom att man kan begära att han skickar ner koola och användbara grejer från rymden. Dessa inkluderar ammunitionsdepåer, automatiska kulsprutor, bilar och mycket annat nyttigt. En stor del av spelet går ut på att skicka ner rätt grejer i rätt tid och i rätt mängd. Detta bäddar för ett strategitänkande som skjutspel ofta saknar och ger en fin krydda till slentrianskjutandet.


Rätt så kul att flyga, men det är lite svårt i början.

Vartannat level utspelar sig uppe i rymden och där flyger man omkring i sk. ‘mechs’ , transformersliknande fordon som förvandlas till en robot när man landar så man kan gå omkring och skjuta vilt omkring sig om man så vill.
Flygningen känns rätt så arkadspelsaktigt men är kul när man väl vant sig vid kontrollerna och bekantat sig med vapnen, flygturerna är dessutom en rolig omväxling mot allt skjutande.

Grafik

Grafiken i spelet är inte speciellt imponerande och de tecknade animationerna i mellansekvenserna känns halvhjärtat producerade. En PS3 exklusiv borde kunna visa upp grafik som sparkar grym röv, 2006-års hårdvara till trots. Titta bara på Uncharted 3 och kommande Beyond: Two Souls för att ge en fingervisning på vad den gamla burken kan prestera.
Dock flyter allting på i bra framerate och inga irriterande buggar, spelkänslan är tajt och responsiv.

Kampanjen

Emmets kamp mot dom förhatliga scabsen, som mutanterna kallas i spelet, går igenom planeter och rymdbaser i en rasande takt. Rymdstrider där man jagar och jagas mellan asteroider, ogästvänliga planeter med syra-sjöar och annat kusligt.
Singlespelläget ter sig mest som en kurs i att hantera alla vapen och fordon. Handlingen är tvådimensionell och ter sig mest vara ett slags ramverk för resten av spelet. Kampanjen är rolig att spela men den kan inte på något sätt mäta sig med andra tredjepersonskjutare som Dead Space och Uncharted, det är i multiplayern som Starhawk glänser.

Online

Det är för onlinespelandet man skaffar Starhawk. Det finns en hel del olika matchtyper varav en är Deathmatch i flygande mechs. Flygstriderna är lätta att komma in i men svårt att bemästra, jag höll på i flera timmar men blev nästan alltid nerskjuten som den n00b jag var. Kul var det i alla fall. Andra spellägen som t.ex. Catch the flag utspelar sig på marknivå mestadels (du kan flyga mechs också där om du vill dock). I dessa spellägen är det mycket mera strategi som gäller. Man måste veta vilka saker man ska beställa ner från rymden och bygga en fortifiering som är effektiv. Naturligtvis blir det en hel del pangpang också för dom skjutglada, men som sagt strategidelen ger spelet en till dimension.


Dogfighterna är kul i deathmatch-läget

Slutsats

Starhawk är ett spel för den inbitne onlinespelaren som vill prova på mera än bara skjuta vilt omkring sig. Den intetsägande grafiken och de lövtunna karaktärerna skänker inte mycken nöja. Det är som sagt i onlinestriderna som spelet glänser och tycker du om sånt kan Starhawk mycket väl vara det perfekta spelet för dig.

Beyond: Two Souls

Det nya PS3-spelet Beyond: Two Souls ser sjukt bra ut, att Ellen Page är med gör ju inte saken sämre. Hoppas spelet har bra gameplay oxå så man inte bara knappar sig igenom en film. Slå på HD så ni får se grafiken in full glory.

Här kan ni läsa en noggrann analys av vad ni såg i filmen.

Skärmskott