Suddenly

Hej alla tjejor! lägg bort er mobilkamera ett tag, ni hinner fota er brunch senare, det här tar inte länge!

Visste ni att Lidl har en fragrance? Helt sant! Nu kan alla kvinnor lukta förmånligt! Suddenly heter den och kan vinna en flaska här på Tommix-blåggen! Ommagaad! Säger ni, men jo de e helt sant! Skriv en limerick som får mig att ROFL:a då skickar jag parfymflaskan till er.

Doften är underbar och är en ljuuuvlig kombination av frisk citron (1.99€ per kilo, ursprungsland Brasilien) och med en hint av tomat (1.89€ per kilo, ursprungsland Holland).

Lidl WTF?!?

Vad i hela frojdifridens namn är det Lidl kränger i sina butiker egentligen? En T-shirt utan shirt?!?

Ibland inser man att vansinnet bubblar under ytan att vettigheten bara är en fernissa på ytan av galenskapens bottenlösa abyss. Jag känner mig ibland om om jag är inuti en H.P. Lovecraft roman där man blir galen om man får reda på sanningen om verkligheten. Detta är ett sådant tillfälle.

Vissa kommer att hävda att detta bara är gay, men det här är fan inte gay, det är bara vanvettigt!

Detta inlägg kommer säkert att översvämmas av kommentarer från personer som använt denna hartialämmitin minsann i femton år och inte kan tänka sig en dag utan den.

Usch! Min mage är jättevarm men jag har sjukt kalla axlar..Ååh! Jag önskar det fanns ett plagg som värmde axlarna medan min överhettade mage fick den svalka den så mycket traktade. Var törhända kan man få en persedel som tillgodoser mitt trängtande behov. Det är med stor sorgfällighet jag har letat men ej funnit ett sådant plagg. Åh, detta öde! Mina kalla axlar och min heta mage gråter! Vem kan hjälpa mig?!?

– Entschuldigung! Ich bin Günther Spritzenluder auf Lidl, Ich kann dich hilfe!*

*Förlåt min dåliga tyska, den är säkert vidrigt felaktig.

Schupfnudeln

Schupfnudeln fuck yeah!

Som jag har letat! I butiken häromdagen hittade jag äntligen Schupfnudeln! Mmmm! Schupfnudeln, min barn- och ungdoms favoritmat.

Ahh! Ungdomen! Jag minns det som igår, mina ungdomsår i Schwaben. Hur den snälle läkaren vägde och mätte mig, min skalle, min ögonfärg och hållning. Hur han nickade nöjt när jag kunde se alla E:na på syntest-tavlan. Sedan klappade han mig på axeln och sade att jag hade blivit utvald.

Det var tider det, åren i Schwaben, internatet uppe i alperna. Jag minns hur vi sprang, hand i hand, jag och mina kamrater. Blont hår och blåa ögon hade vi alla, vi kunde ha varit tvillingar, så lika var vi. Som vi lekte!

Internatskolan var fantastisk På programmet stod det alltid morgongymnastik, exercis och sedan var det vapenträning och självförsvar. På eftermiddagarna vankades det simning, taktik, strategi, desarmering och annat jättekul. Många gånger har jag läst i tidningar om folk som inte tyckte om att gå i skolan, men jag älskade mitt Schwabeninternat.

På kvällarna samlades vi alltid i auditoriet för spännande utbildningsfilmer, filmerna kunde vara jättelånga, flera timmar. Det där flimmrandet och blinkandet i filmen gav en ibland huvudvärk när man sett klart, men då stod alltid vår älskade doktor där och hade avslappningsövningar där han gick omkring med sin pendel som man skulle titta på. Gud så man sov gott efter en stunds pendel-tittande. Ofta vaknade vi efteråt upp uppe i bergen utan att veta hur i helsikke vi hamnade där.

Haha! Inte hade vi någon aning om hur vi kom dit, men en lapp i fickan hittade man ofta där det stod ”ta dig hem” och en fällkniv i den andra. Det var bara att försöka ta sig ner så gott det gick. Nätterna uppe i bergen var kalla så det gällde att hitta sig ett bra skydd och göra upp eld med det som fanns till hands.

Det låter kanske inte så spännande för er som spelar videospel hela tiden men som sjuåring så var ju allt nytt. Herrejessus vad nöjd man var när man stelfrusen och sönderskrapad staplade ner för bergssluttningen och ängarna började ta vid, det var som om benen fick nytt liv när man kände doften av alpgräs.

Lite besviken blev man dock alltid efter bergsäventyren då många av mina kamraters sängar stod tomma i sovsalen efteråt. Systrarna sade att deras föräldrar hämtat hem dom. Dumma föräldrar dom kunde väl ens ha väntat en liten stund så man kunde ha sagt adjö, men sådana var sederna på den tiden.

Dagen därpå serverades det alltid Schupfnudeln, så mycket man bara orkade äta. Gud så hungrig man kunde vara. Fyra dagar i bergen ger en god aptit, det kan jag garantera. Sedan dess har jag alltid äääälskat Schupfnudeln.

När jag sedan lämnade skolan så minns jag hur doktorn sade att någon gång i framtiden så kommer en man att ringa upp er för en ”klassträff” och att vi då måste vara redo och att vi skulle ha ett lite roligt, hemligt lösenord så vi visste att det var han….jag kan bara för mitt liv inte minnas vad lösenordet var…hmmmm…nåväl…

Riiiiiing……..riiiiiiiiing……riiiiiiing

Hallå?

Ja det är jag, Tommix…

– Schupfsnudeln……klick!

KLONK!

tut….. tut….. tut….. tut….. tut….. tut….. tut….. tut….. tut….. tut…..