Yttrandefrihet

Hufvudstadsbladets skribent Sylvia Bjon skriver om anonymiteten och yttrandefriheten i sin blogg Zeitgeist. Eftersom kommentarer på inlägget är avstängda så svarar jag på min egen blogg istället. I skrivande stund medverkar hon även i YLE:s debattprogram OBS där hon intervjuades under samma ämne. Jag vill rikta kritik till OBS för att dom inte försåg med en person med motsatt åsikt till hennes I ETT DEBATTPROGRAM!

Jag skriver detta för att jag anser att Sylvia Bjon djupt missuppfattat hur anonymiteten skall hanteras på internet och i samhället.

Jag vill inleda med att korrigera Sylvia då hon felaktigt säger att Voltaire sade ”att han är beredd att dö för andras rätt att uttrycka också åsikter han inte delar”; Det var Evelyn Beatrice Hall som myntade det uttrycket.

Sylvia skriver mycket om nackdelarna med att ha kommentarsfält där man som anonym kan kommentera. Alla dessa nackdelar håller jag till fullo med om. Där anonymitet finns där kommer frodas oxå det ohämmade hatet och dom spydiga nedsättande kommentarerna. Det är åtgärderna hon vill vidta som jag anser är alldeles för drakoniska och som i sig medför stora nackdelar och begränsningar.

Vad skriver då Sylvia i sitt inlägg?

”Tyvärr verkar det intressera allt färre att använda sin yttrandefrihet. I stället gömmer man sig bakom avatars och signaturer. Otacksamhet är upplysningsfilosofernas lön.”

Sylvia verkar ha glömt bort sin tidigare felcitering – detta är vad upplysningsfilosoferna ville ha! En frihet uttrycka sig till dem som inte har samma åsikter som dom. Folks tacksamhet var inget dom strävade efter eller mycket brydde sig om.

”Jag misstänker att hävdadet av rätten till anonymitet är en kontamination från ett helt annat sammanhang, nämligen källskyddet.”

Jag anser att det är inkorrekt, anonymiteten på internet är en expansion av källskyddet, en förbättring.

Vem ska skydda dig när du själv är publiceraren? Det var ju du som skrev kommentaren, källskyddet behöver en beskyddare, när en sådan inte finns, när denne kanske tom, är fientligt inställd till dig på sitt forum, vem skall du då stå bakom till skydd? Ingen, ingen Sylvia Bjon beskyddar mig när jag angriper rasister på deras egna bloggar och forum, ingen Staffan Bruun när jag anklagar företag för deras usla produkter. Inget skyddar mig, förutom min möjlighet att vara anonym på internet.

”Tyvärr kan de senaste tio åren av anonymiserad webbdebatt ha invaggat allt fler i tron att namngivna människor runtomkring oss har slutat hålla sig med åsikter.”

Senaste tio åren?!? 2003 hade jag varit mer än tio år på internet! Ett internet som var byggt och konstruerat runt anonymitet. Alla hade ’nicks’, möjligheten att äntligen få vara anomnym var en av dom första fördelarna folk uppskattade med internet.

”Det finns också rätten att vara anonym i vissa sammanhang, till exempel på debattsidorna om man skriver om personliga saker som sjukdom, brottsofferskap, familjehändelser eller annat som man av förståeliga skäl inte vill dela med sig med namn”

Vad menar du att en sån ’rätt’ finns! Den är ju helt godtycklig, redaktören kan ju närhelst han vill lyfta den (okej han kan hamna i finkan för vissa grejer) eller lägga till ’anonymitet’. En rätt som är godtycklig är ingen ’rätt’.

”Skillnaden ligger i relevansen: Anonymitet är viktigt för att garantera att relevant information och relevanta berättelser om medborgares liv och upplevelser når publik.”

Vem på internet ska vara relevanschef har du tänkt? Jag? Jörn Donner? Berlusconi? Ingen människa kan veta fullt ut vad som är ’relevans’

John Stuart Mill sade så här.

För det första: Även om någon åsikt tvingas till tystnad kan den, såvitt vi vet, vara riktig. Att bestrida detta skulle vara att tillmäta oss själva ofelbarhet.

För det andra: Även om den åsikt som nedtystas är en villfarelse, kan den dock innehålla och innehåller mycket ofta en viss grad av sanning… [det är] endast genom kontroverser mellan olika meningar som andra sidor av sanningen har någon utsikt att göra sig gällande….

Vad är det då jag anser Sylvia har missuppfattat? Jo hon har identifierat problemet, men helt missat orsaken till problemet.

Orsaken till Sylvias problem med hat-kommentarer, tjafs och annat skit är inte anonymiteten, det är den skriande bristen på moderering.

Moderering är inget nytt och konsekvenserna av brist på moderering har varit kända i tusentals år. Redan i antikens debatter hade man någon eller några som styrde upp diskussionen. På dom flesta tidningars hemsidor, inklusive Hufvudstadsbladets, finns ytterst lite och illa fungerande moderering av kommentarer. Dessa konsekvenser får Sylvia lida av. Problemet ligger i forumets konstruktion, inte i anonymiteten.

Hur skall då modereringen skötas?

Först och främst skall instrument för att styra diskussionen läggas in på hemsidan. En pytteliten ’gilla’-knapp finns på Hbl:s kommentarsfält, en knapp som nästan helt är utan effekt. En gilla-knapp är när den fungerar en del i det viktigaste instrumentet i moderering, nämligen kommentars-ranking. Ranking av kommentarer finns ej på Sylvias blogg (ej heller på min, men jag själv sköter modereringen här och jag får heller inte många kommentarer).

Rankingen sköts av läsarna och dina läsare blir med det, åtminstone indirekt, modererare av debatten. Ända sedan uråldrig tid rankas kommentarer i en folkgrupp ofta med applåder eller burop. Sylvias forum saknar virtuella applåder och burop.

Det är besynnerligt att så många hemsidor där man kan kommentera inte har en ogilla-knapp. Det verkar som om folk har fått för sig att en ogilla-knapp är av ondo, tvärtom! En ogilla- tillsammans med en gilla-knapp är ett fantastiskt instrument för att moderera en diskussion. Så här skulle jag vilja att det såg ut på Husis, och därmed Sylvias blog.

För att få gilla eller ogilla en kommentar så måste du registrera dig. Vänta lite! Registrera dig? Var det inte du Tommix som så hårt förespråkade anonymiteten? Jo, du kan regga dig med ett nick, din identitet i verkliga livet förblir okänd och anonymiteten bibehålls. Via ditt nick har du rätt att i sann demokratisk anda lägga antingen gilla eller ogilla en gång på alla kommentarer du läser. Du kan också, som i vår demokrati, förstås välja att varken gilla eller ogilla en kommentar s.a.s. rösta blankt.

Här kommer rankingen in, dom mest gillade kommentarerna syns högst upp och dom mest ogillade kommer längst ner. TL;DR-effekten tar vid jävligt fort och folk orkar väldigt sällan läsa kommentarerna nere i blogginläggets källare. Det blir en klar markering mot trollen och hatarna när det dom skrivit av andra läsare nerröstas med, låt säga, 242 ogilla-röster och deras kommentar hamnar på flik tre där endast de modigaste sökmotorerna orkar bege sig.

Man kan också lägga in en spärr där kommentare med tex 10 ogilla helt tas bort från kommentarerna och måste speciellt klickas på för att kunna läsas. Jag är emot att kommentarer raderas (se John Stuart Mill ovan) för det är en form av censur och jag ogillar sånt.

Naturligtvis ska fortfarande en ’rapportera’-knapp finnas för dom mest grava övertrampen i kommentatorsfältet. Förhoppningsvis skall den knappen inte behöva användas. Jag anser att sådana kommentarer som bryter mot landets lagar skall rapporteras och tas bort omedelbart. Tex direkta hot, uppvigling, länkar till kriminella hemsidor etc. Även namngivning och adresser till i privatpersoner tycker jag ska tas bort omedelbart, sånt som bryter mot källskyddet tex.

Dom mest betrodda användarna kan ges modererarstatus, dvs dom kan få rätt att hantera trådens diskussion, såsom just att radera brottsliga inlägg.

Om ni läser kommentarerna till Sylvias inlägg så hittar ni Den Elaka Bloggaren som har en bra kommentar om identitet på nätet. Jag citerar: ”anonymitet inte i sig behöver betyda frånvaron av en identitet”, dvs. i denna situation blir ditt användarnamn på Husis kommentarsfält din identitet. Identitetens renommé vill du vårda, precis som du vill göra i det verkliga livet. Via dina kommentarer så rankas även din identitet. Är du ett troll och du tittar på din användarstatistik med tusenfemhundra ogilla och tjugosex gilla, då tar du dig nog en funderare på vem du är, åtminstone under en kort stund.

Man kan även lägga in inställningar i bloggen så att man inte får kommmentera på Sylvias blogg med en användaridentitet som är yngre än tex. sex månader. Det skulle filtra bort folk som bara reggar sig för att kasta skit en gång. Sylvia skulle även kunna blocka enskilda användare, det är ju hennes blogg, det måste vara hennes rätt att stänga dörren om hon så vill.

Vill ni se ett exempel på denna mekanik, gå in på Reddit.com, regga dig och hoppa in i diskussionen.

Ovan nämnda instrument skulle göra en oerhörd skillnad på Husis kommentarsfält om dom implementerades (yeah right, fat chance!).

Problemet med kommentarer i dagstidningarna är att tidningarna fortfarande tror dom befinner sig i nittonhundratalet. Man skrev någonting i tidningen, folk läste det, några skrev in, någon enstaka var lämplig nog att få se sitt brev publicerat på insändarsidan. Internet idag fungerar inte så.

Hur ofta ser du Husis skribenter hoppa in i kommentardiskussionen och försvara sina argument? Aldrig eller ytterst sällan. Publicerandet av artikeln, inlägget, ledaren, det är början, inte slutet på er arbetsuppgift.

Att förbjuda anonymiteten för gör också att folk inte säger vad dom egentligen tycker, anonymiteten ger dig möjlighet att säga det som kanske tidigare inte kunde ha sagits fastän det skulle ha behövts. Med anonymiteten kan man bryta nya kreativa marker, speciellt inom humor, politik, sexualitet och normer, för ett litet tag kan man slippa samhällets moralhandklovar (som nu Sylvia viftar med) och skapa något nytt, oväntat som alla kan ha nöje eller nytta av.

Det är dags för dagspressen att inse att 1900-talet är över sedan mer än ett årtionde.

 

28 reaktion på “Yttrandefrihet

  1. Och anonymitet har räddat livhanken på många homosexuella tonåringar som vuxit upp i inskränkta bibelbälten och inte kunnat tala med sin familj, sina vänner, släktingar eller lärare men istället tagit kontakt med främmande människor på nätet som berättat att du är normal, det finns andra, det blir bättre när du blir myndig och kan flytta till en större stad. Det här är inget jag hittar på, en äldre bög har berättat det för mig.

    • …efter att han rullade över till sin sida på sängen och tände en cigarrett…:-D Skämt och sido, du har helt rätt. Människor som är förföljda måste kunna få vara anonyma speciellt i situationer som du beskrev.

  2. Det är en bra poäng att Sylvia Bjon åsikt om nätkomentaterna inte blev oemotsagd, eller i alla fall nyanserad.
    Sedan måste jag lyfta fram förslaget med moderation. Vilket är det stora problemet för de flesta som ska handskas med den enorma mängd information som internet innehåller. En dagstidning på 40 sidor innehåll alla nyheter som man behövde för dagen för ett par år sedan men inte längre. Informationen passerar inte längre förbi redaktörer och moderatorer, och med det så får man handskas kommer flera skräp, dessinformation. Speciellt om du är mediaframkanten som journalist, bloggar, och så vidare. Och om du dessutom är kvinna eller någon annan grupp så är det nästan som att du har en måltavla i pannan.
    Men anonymitet har som du skriver egentligen väldigt lite att göra med näthatet. det finns överlappande områden, men det finns det också med demokratiarbete.

    Det är kanske bara så att vi har vant oss att vi ska veta vem med namn vilka som hatar oss och leva i ovishet vilka som gillar oss. Och helt plötsligt blir det tvärtom.

    Det får räcka för ikväll, tror jag ska blogga lite om anonymitet på internet i helgen. Eller någon av de andra 96 dagarna som är kvar i #blogg100
    God kväll

  3. för att nu #talaomdet så har anonymt skrivande på nätet gjort att jag hittat mänskor i det riktiga livet som tänker som jag (de har hittat bloggen, märkt att det måste vara jag, och berättat att de diggar vad jag skriver). men det där med anonymitet som källskydd för sig själv var suveränt. och dom andra lösningarna. jag är full av superlativ.

  4. Sen vill jag ännu tillägga att det var jag som sade på Min morgon det om anonymitet och identitet som den elaka bloggarn refererade till. Sådeså!

      • jag ger faktiskt basse credits (eller nämner att det sades på min morgon) i versionen av mitt svar till sylvia bjon som finns på den egna bloggen… säkert den enda memen som nånsin har fötts på fst. förutom det när sprattis blev biten av en iller (eller vad dom små djuren heter).

  5. Fint inlägg! Kan inte låta bli att tänka på typ FB och LinkedIn där man nog ska vara fan så aktiv, men akta sej noga med vad man släpper ur sej. Framtiden verkar vara den att om du vill ha jobb på vissa firmor (som i sej kan vara bra ställen att jobba på) så sitter först en konsult och går igenom hela ditt liv på webben och skriver en kan-läsas-på-fem-minuter profil om dej…

  6. Jag hade tänkt skriva en uppföljare på mitt inlägg. Men känner nu att jag kanske inte alls behöver, här var tillräckligt med järntråd och poänger jag antagligen inte ens tänkt på. 🙂

  7. Väl skrivet. Ett av dom stora problemen med tidningarnas kommentarsfält är att folk kvickt ger sig in på personangrepp, jag kan inte se att det försvinner om folk tvingas kommentera under sina lagliga namn.

    Kan tipsa om en kort intervju på ämnet identiteter på nätet med 4chans egen moot: https://www.youtube.com/watch?v=DzRYYTTcQpo

  8. Puh!
    Intressant, många saker kom fram som jag aldrig har tänkt på, bla. gilla knapp och inte gilla knapp = identitet.

  9. Pingback: #blogg100 dag 5: Näthat, anonymitet och moderering | Medier och kommunikation på Åländska

  10. Pingback: Yttrandefrihet – mera debatter | Tommix

  11. Ett mycket konkret och praktiskt genomförbart förslag – om förståndet får råda tills mediahusens ägare inser vad dom, som har en viktig funktion i vårt samhälle, kan tjäna på denna tekniska lösning. Inte bara i goodwill. Det finns så mycken uppdämnd vrede bland yngre män som behöver ett utlopp och alla har inte orden i sin makt. Men med en ranking där man får komma till tals men dissas kan vara en bra lösning om inte trollen går runt och hissar otidigheterna istället. Jag är inte så tekniskt bevandrad och vet inte om det är möjlig att låta en manick se till att texter med vissa sökord inte kan hissas utan automatiskt dissas 🙂

    • Det finns automatik som tar bort tex könsord från kommentarsfält och chattar. Jag är en förespråkare av yttrandefrihet så jag tycker inte om censur så jag vill inte ha sån moderering av kommentarsfält. Aggressionen skulle också bara öka, kanske få sitt utlopp någon annan stans om trollen bara tystades ner, ett utlopp som kanske skulle t.o.m. vara farligt.
      (Nästan) allt skulle tillåtas, men längst ner i källarn med skiten, dit skulle dom åka.

      • Jag tänkte inte på censur utan mera på att ranking-funktionen inte skulle kunna missbrukas. Som du är jag för att människor lär sig att hantera olika åsikter. I en tråd på FB fick jag följande synpunkt ”Jag undrar om inte ett sätt att hjälpa folk hantera näthat vore lite statistisk analys? Hur stor del av de folk som har tillgång till sidan utgör trollen? Tror det kan vara ett bra sätt att hantera känslorna som dom väcker, att se hur få, relativt sett dom är. Om man baserar statistiken på en person per IP-address sjunker antagligen dessutom antalet troll i statistiken märkvärt.” Det är intressant att notera att många förfasar sig samtidigt som nätets styrka visar sig i att många vill komma på lösningar.

        • Ogilla-knappen fungerar förstås inte om alla är troll, men precis som du säger är dom nästan alltid väldigt få. Grejen är att få den tysta massan att moderera. Trollet, som du säger inser blixtsnabbt att han är ensam. Troll är rädda människor och smyger tibax under bron fort när dom inser att dom inte vare sig får höras eller gillas av någon.

          Ogilla-knappen är förstås bara ett instrument. Ett annant kan vara att, om man har ett känsligt inlägg, sätta inställningarna på ”endast användarkonton som är tre månder eller äldre och har mer än hundra gilla” får kommentera. Den inställningen kan man ju förstås ha globalt över hela bloggen också om det är mycket troll.

  12. Ställde en fråga i SvD:s chatt kl 15.00 och fick följande svar av deras expert Kammaråklagare Helene Gestrin:
    Gun Svensson:
    Varför pratas det inte högre om bättre tekniska lösningar för modereringen av kommentarer som ett komplement till möjligheten att vara anonym?

    Helene Gestrin:
    Det skulle vara fantastiskt bra om man talade mer om men också utvecklade arbetssätt för moderering av kommentarer på webben. Om man höll efter samtalstonen bättre skulle tex triggereffeken kunna undvikas, dvs att någon triggas av att fylla på elakheter som skrivits av någon annan. Jag tror att media har en väldigt aktiv debatt, men att andra bolag med hemsidor och FB-sidor ligger efter i sitt tänk. Om man erbjuder en diskussionsplattform på nätet kan man inte vara steget efter debattörerna i frågan om etik och säkerhet, man måste ligga steget före.

    • Helene Gestrin är inne på rätt spår. Hon ger dock inga tips på hur modereringen skulle ske. Tips däremot ger jag, konkreta tips.
      Tiotusentals ojar sig just nu över problemen.
      Tiotals ger förslag om hur problemet skulle kunna lösas.
      Allt är som vanligt med andra ord.

      • Intresserad av lösningar försöker jag ställa frågor och om möjligt tipsa andra lösningsintresserade om vad jag snappat upp samt klura ut under vems/vilkas ögon genomförbara idéer kan realiseras.

        • Ställ hur många frågor du bara vill här. Jag är glad att någon överhuvudtaget lyssnar. Jag har pratat för döva öron i åratal om detta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *