Januaritweets

Second-hand blogging, återigen.

 

GIF-anim

Jag satt ikväll och försökte lära mig att göra snygga reaction-gifs. Det gick sådär. Originalvideon var inte av hög kvaliet, bildmässigt eller kulturellt :-D. Här har ni den.

animation

Giffen är från 80-talsikonerna Bogart och deras video till låten ‘Princess’.

Här kan ni se hur sexiga dom var.

Yttrandefrihet

Hufvudstadsbladets skribent Sylvia Bjon skriver om anonymiteten och yttrandefriheten i sin blogg Zeitgeist. Eftersom kommentarer på inlägget är avstängda så svarar jag på min egen blogg istället. I skrivande stund medverkar hon även i YLE:s debattprogram OBS där hon intervjuades under samma ämne. Jag vill rikta kritik till OBS för att dom inte försåg med en person med motsatt åsikt till hennes I ETT DEBATTPROGRAM!

Jag skriver detta för att jag anser att Sylvia Bjon djupt missuppfattat hur anonymiteten skall hanteras på internet och i samhället.

Jag vill inleda med att korrigera Sylvia då hon felaktigt säger att Voltaire sade ”att han är beredd att dö för andras rätt att uttrycka också åsikter han inte delar”; Det var Evelyn Beatrice Hall som myntade det uttrycket.

Sylvia skriver mycket om nackdelarna med att ha kommentarsfält där man som anonym kan kommentera. Alla dessa nackdelar håller jag till fullo med om. Där anonymitet finns där kommer frodas oxå det ohämmade hatet och dom spydiga nedsättande kommentarerna. Det är åtgärderna hon vill vidta som jag anser är alldeles för drakoniska och som i sig medför stora nackdelar och begränsningar.

Vad skriver då Sylvia i sitt inlägg?

”Tyvärr verkar det intressera allt färre att använda sin yttrandefrihet. I stället gömmer man sig bakom avatars och signaturer. Otacksamhet är upplysningsfilosofernas lön.”

Sylvia verkar ha glömt bort sin tidigare felcitering – detta är vad upplysningsfilosoferna ville ha! En frihet uttrycka sig till dem som inte har samma åsikter som dom. Folks tacksamhet var inget dom strävade efter eller mycket brydde sig om.

”Jag misstänker att hävdadet av rätten till anonymitet är en kontamination från ett helt annat sammanhang, nämligen källskyddet.”

Jag anser att det är inkorrekt, anonymiteten på internet är en expansion av källskyddet, en förbättring.

Vem ska skydda dig när du själv är publiceraren? Det var ju du som skrev kommentaren, källskyddet behöver en beskyddare, när en sådan inte finns, när denne kanske tom, är fientligt inställd till dig på sitt forum, vem skall du då stå bakom till skydd? Ingen, ingen Sylvia Bjon beskyddar mig när jag angriper rasister på deras egna bloggar och forum, ingen Staffan Bruun när jag anklagar företag för deras usla produkter. Inget skyddar mig, förutom min möjlighet att vara anonym på internet.

”Tyvärr kan de senaste tio åren av anonymiserad webbdebatt ha invaggat allt fler i tron att namngivna människor runtomkring oss har slutat hålla sig med åsikter.”

Senaste tio åren?!? 2003 hade jag varit mer än tio år på internet! Ett internet som var byggt och konstruerat runt anonymitet. Alla hade ‘nicks’, möjligheten att äntligen få vara anomnym var en av dom första fördelarna folk uppskattade med internet.

”Det finns också rätten att vara anonym i vissa sammanhang, till exempel på debattsidorna om man skriver om personliga saker som sjukdom, brottsofferskap, familjehändelser eller annat som man av förståeliga skäl inte vill dela med sig med namn”

Vad menar du att en sån ‘rätt’ finns! Den är ju helt godtycklig, redaktören kan ju närhelst han vill lyfta den (okej han kan hamna i finkan för vissa grejer) eller lägga till ‘anonymitet’. En rätt som är godtycklig är ingen ‘rätt’.

”Skillnaden ligger i relevansen: Anonymitet är viktigt för att garantera att relevant information och relevanta berättelser om medborgares liv och upplevelser når publik.”

Vem på internet ska vara relevanschef har du tänkt? Jag? Jörn Donner? Berlusconi? Ingen människa kan veta fullt ut vad som är ‘relevans’

John Stuart Mill sade så här.

För det första: Även om någon åsikt tvingas till tystnad kan den, såvitt vi vet, vara riktig. Att bestrida detta skulle vara att tillmäta oss själva ofelbarhet.

För det andra: Även om den åsikt som nedtystas är en villfarelse, kan den dock innehålla och innehåller mycket ofta en viss grad av sanning… [det är] endast genom kontroverser mellan olika meningar som andra sidor av sanningen har någon utsikt att göra sig gällande….

Vad är det då jag anser Sylvia har missuppfattat? Jo hon har identifierat problemet, men helt missat orsaken till problemet.

Orsaken till Sylvias problem med hat-kommentarer, tjafs och annat skit är inte anonymiteten, det är den skriande bristen på moderering.

Moderering är inget nytt och konsekvenserna av brist på moderering har varit kända i tusentals år. Redan i antikens debatter hade man någon eller några som styrde upp diskussionen. På dom flesta tidningars hemsidor, inklusive Hufvudstadsbladets, finns ytterst lite och illa fungerande moderering av kommentarer. Dessa konsekvenser får Sylvia lida av. Problemet ligger i forumets konstruktion, inte i anonymiteten.

Hur skall då modereringen skötas?

Först och främst skall instrument för att styra diskussionen läggas in på hemsidan. En pytteliten ‘gilla’-knapp finns på Hbl:s kommentarsfält, en knapp som nästan helt är utan effekt. En gilla-knapp är när den fungerar en del i det viktigaste instrumentet i moderering, nämligen kommentars-ranking. Ranking av kommentarer finns ej på Sylvias blogg (ej heller på min, men jag själv sköter modereringen här och jag får heller inte många kommentarer).

Rankingen sköts av läsarna och dina läsare blir med det, åtminstone indirekt, modererare av debatten. Ända sedan uråldrig tid rankas kommentarer i en folkgrupp ofta med applåder eller burop. Sylvias forum saknar virtuella applåder och burop.

Det är besynnerligt att så många hemsidor där man kan kommentera inte har en ogilla-knapp. Det verkar som om folk har fått för sig att en ogilla-knapp är av ondo, tvärtom! En ogilla- tillsammans med en gilla-knapp är ett fantastiskt instrument för att moderera en diskussion. Så här skulle jag vilja att det såg ut på Husis, och därmed Sylvias blog.

För att få gilla eller ogilla en kommentar så måste du registrera dig. Vänta lite! Registrera dig? Var det inte du Tommix som så hårt förespråkade anonymiteten? Jo, du kan regga dig med ett nick, din identitet i verkliga livet förblir okänd och anonymiteten bibehålls. Via ditt nick har du rätt att i sann demokratisk anda lägga antingen gilla eller ogilla en gång på alla kommentarer du läser. Du kan också, som i vår demokrati, förstås välja att varken gilla eller ogilla en kommentar s.a.s. rösta blankt.

Här kommer rankingen in, dom mest gillade kommentarerna syns högst upp och dom mest ogillade kommer längst ner. TL;DR-effekten tar vid jävligt fort och folk orkar väldigt sällan läsa kommentarerna nere i blogginläggets källare. Det blir en klar markering mot trollen och hatarna när det dom skrivit av andra läsare nerröstas med, låt säga, 242 ogilla-röster och deras kommentar hamnar på flik tre där endast de modigaste sökmotorerna orkar bege sig.

Man kan också lägga in en spärr där kommentare med tex 10 ogilla helt tas bort från kommentarerna och måste speciellt klickas på för att kunna läsas. Jag är emot att kommentarer raderas (se John Stuart Mill ovan) för det är en form av censur och jag ogillar sånt.

Naturligtvis ska fortfarande en ‘rapportera’-knapp finnas för dom mest grava övertrampen i kommentatorsfältet. Förhoppningsvis skall den knappen inte behöva användas. Jag anser att sådana kommentarer som bryter mot landets lagar skall rapporteras och tas bort omedelbart. Tex direkta hot, uppvigling, länkar till kriminella hemsidor etc. Även namngivning och adresser till i privatpersoner tycker jag ska tas bort omedelbart, sånt som bryter mot källskyddet tex.

Dom mest betrodda användarna kan ges modererarstatus, dvs dom kan få rätt att hantera trådens diskussion, såsom just att radera brottsliga inlägg.

Om ni läser kommentarerna till Sylvias inlägg så hittar ni Den Elaka Bloggaren som har en bra kommentar om identitet på nätet. Jag citerar: ”anonymitet inte i sig behöver betyda frånvaron av en identitet”, dvs. i denna situation blir ditt användarnamn på Husis kommentarsfält din identitet. Identitetens renommé vill du vårda, precis som du vill göra i det verkliga livet. Via dina kommentarer så rankas även din identitet. Är du ett troll och du tittar på din användarstatistik med tusenfemhundra ogilla och tjugosex gilla, då tar du dig nog en funderare på vem du är, åtminstone under en kort stund.

Man kan även lägga in inställningar i bloggen så att man inte får kommmentera på Sylvias blogg med en användaridentitet som är yngre än tex. sex månader. Det skulle filtra bort folk som bara reggar sig för att kasta skit en gång. Sylvia skulle även kunna blocka enskilda användare, det är ju hennes blogg, det måste vara hennes rätt att stänga dörren om hon så vill.

Vill ni se ett exempel på denna mekanik, gå in på Reddit.com, regga dig och hoppa in i diskussionen.

Ovan nämnda instrument skulle göra en oerhörd skillnad på Husis kommentarsfält om dom implementerades (yeah right, fat chance!).

Problemet med kommentarer i dagstidningarna är att tidningarna fortfarande tror dom befinner sig i nittonhundratalet. Man skrev någonting i tidningen, folk läste det, några skrev in, någon enstaka var lämplig nog att få se sitt brev publicerat på insändarsidan. Internet idag fungerar inte så.

Hur ofta ser du Husis skribenter hoppa in i kommentardiskussionen och försvara sina argument? Aldrig eller ytterst sällan. Publicerandet av artikeln, inlägget, ledaren, det är början, inte slutet på er arbetsuppgift.

Att förbjuda anonymiteten för gör också att folk inte säger vad dom egentligen tycker, anonymiteten ger dig möjlighet att säga det som kanske tidigare inte kunde ha sagits fastän det skulle ha behövts. Med anonymiteten kan man bryta nya kreativa marker, speciellt inom humor, politik, sexualitet och normer, för ett litet tag kan man slippa samhällets moralhandklovar (som nu Sylvia viftar med) och skapa något nytt, oväntat som alla kan ha nöje eller nytta av.

Det är dags för dagspressen att inse att 1900-talet är över sedan mer än ett årtionde.