Resistance: Burning Skies (Recension)

Resistance: Burning Skies

Chimärerna är tillbaka igen. En av de mest framgångsrika spelserierna på PS3 kommer till Playstation Vita. För första gången utnyttjas Vitans dubbla analoga kontrollers till fullo och Sony skryter över att Resistance: Burning Skies är den första fullständiga förstapersonsskjutaren på bärbara konsoler. Hur har då Resistance-serien lyckats göra hoppet till Vitan?

Chimerorna kommer

För dom som inte spelat Resistance-serien tidigare så rekommenderar jag den skarpt. Spelserien är satt i ett alternativt universum där andra världskriget aldrig bröt ut på grund av att en meteor slog ner i Sovjetunionen 1908. Den förde med sig ett virus från yttre rymden som började infektera människor och förvandla dem till sk. chimera. Dessa chimera spred sig sedan som en löpeld över världen. Resistance-spelen handlar om mänsklighetens desperata kamp mot chimera-elakingarna. Resistance: Burning Skies tar vid ungefär vid samma tidpunkt som Resistance 2, dvs under chimerornas invasion av den amerikanska kontinenten.

Brandmannen

Hjälten i detta spel heter Tom Riley, en brandman i New York som ofrivilligt blir indragen i kriget mot chimera när New York invaderas. Där träffar han en kvinnlig soldat vid namn Ellie Martinez. Tillsammans börjar dom kämpa emot chimeras attacker. Förvånansvärt duktig är han med vapen, fast han bara är brandman. Genom New York och andra ställen i USA blir det fajtan tajtan men någon inom amerikanska militären håller på med någonting mystiskt och hemligstämplat, en hemlighet vars omänsklighet lätt matchar chimeras framfart. Med andra ord mycket pang pang blir det.


Som Markoolio skulle ha sagt – ”Se upp i backen för finska attacken!”

Kramp

Burning Skies stoltserar med att spelet är världens första FPS för bärbara enheter med dubbel analog kontroll. Det må vara en snäv beskrivning men ändå sann. På det hela taget kändes kontrollerna rätt lika dom stationära ditona men jag fann det mycket svårare att sikta noggrant och jag använde kornet mycket oftare än jag annars gör på stationära plattformar. Detta kan dock kanske bero på att jag är ovan med Vitans kontroller

Jag kände dock att min högra hand domnade under eldstriderna. Troligen pga min ovana att hantera Vitan, men faktum kvarstår nog att Vitan är obekvämare att hantera än Dualshock-kontrollern i FPS-spel.
När det gäller FPS-spel är det precision som krävs för att göra bra ifrån sig, speciellt online mot andra spelare, den precisionen uppnår man inte i Resistance: Burning Skies. Jag noterade också att när jag sitter med min Dualshock framför min PS3 så vrider jag och våldar med kontrollern rejält. Samma våldande gör jag på Vitan också med resultat att jag inte kan uppfatta vad som händer på skärmen. Jag får troligen vänja mig vid att hålla händerna stilla fastän jag skjuts i ansiktet av en ilsken chimera. En annan liten detalj är att vår hjälte inte automatiskt byter vapen när ammunitionen är slut, vem skulle inte göra det när muterade jätteskorpioner och exploderande skalbaggar rusar emot dig i full fart!

Att peka på skärmen för att hantera vissa funktioner på ens vapen är en fiffig detalj som tyvärr inte fungerar så bra, åtminstone inte för mig. Att använda touchskärmen mitt i en fajt gör att jag måste släppa ena kontrollern vilket gör att jag missar värdefull tid och blir skjuten i huvudet innan jag är klar med vad jag skulle göra. I mindre stressade situationer dock fungerar touchskärmen väldigt bra.

Ett av spelets största misslyckande är vapenmenyn, det är ett trassligt hopkok av diverse knappar, hjul och kuber som ska snurras innan man får sitt gevär. Det som tidigare hade funkat så bra i dom andra spelen har här blivit ett kaos av rang.


Att sikta var inte det lättaste med Vitan

Bugs!

Det är inte bara ruggiga bugs du måste skjuta ihjäl i spelet utan det blir också att kämpa emot buggar och problem i spelets kod. Jag plockade upp granater på ett ställe bara för att inte ha dem alls en sekund senare. Texturerna i spelet blev plötsligt som om jag tagit LSD ett tag men kom dock tillbaka senare utan att spelet krashade.

En mycket irriterande sak är att vapenbytet verkar låsa upp sig rejält under eldstrider, fast hur jag tryckte på triangel-knappen så bytte inte brandmansjäveln vapen utan jag tvangs gå in i vapenmenyn för ett simpelt byte, mycket svordomar där.

Jag upplevde även ordentlig frameskipping när det blev många chimeras som skulle attackera på en gång. Förvånansvärt nog såg jag också ordentliga kompressionsartefakter i vissa mellanvideor som jag inte skulle föreställa mig kräver så mycket plats.

Intetsägande banor

Det som gjorde singelspelläget så bra i Resistance var den fylliga handlingen och de massiva, varierade och roliga banorna. Detta fattas i Burning Skies och det gör banorna väldigt generiska och slätstrukna, dock blir banorna bättre och bättre ju längre fram i spelet man kommer. Dom hinner dock aldrig upp till dom övriga Resistance-spelens nivå.
Karaktärerna och dialogen i spelet lider av samma slätstrukenhet i jämförelse med de tidigare Resistance-spelen, man slits inte med i deras livsöde på samma sätt.
Spelutvecklarna verkar ha haft problem med att få inklämt tillräckligt många chimera i spelet på samma gång. När PS3-versionen har allehanda olika monster som bara kryllar runt en får man i Burning Skies nöja sig med en handfull i gången. Smådetaljer som att tappade vapen plötsligt försvinner gör ju inte saken bättre heller. Spelets design känns mycket mer PS2 än som PS3 om jag får beskriva det så.


Flerpipig eldkastare, perfekt för grillen i sommar!

Online

Onlinespelt är något nytt för bärbara konsoler och fungerar rätt skapligt, men att jämföra det med dagens onlineskjutare på PC och stationära konsoler är inget man ska göra. Litet, begränsat och simplistiskt är det, men jag fann ändå spelet att vara rätt så kul och någorlunda följsamt om än som sagt litet. Fyra mot fyra-spelare är det i olika matchtyper såsom Deathmatch och Team Deathmatch. En väldigt irriterande detalj är när du plockar upp en motspelares vapen så är du tvungen att gå in i vapenmenyn för att aktivera vapnet, det tar ca. två sekunder, om du har spelat onlineskjutare någon gång så vet du att DU ALDRIG HAR TVÅ SEKUNDER TILL GODO! Att byta vapen i onlineläget är nästan lika med självmord.
Om du får ett grymt sug efter lite online-skjutande på resande fot då är nog detta det bästa som finns att tillgå på denna planet just nu, förvänta dig bara inte Battlefield 3.


Tips: Hagelbrakare/armborst är ett bra vapen

Slutsats

Resistance: Burning Skies måste jag tyvärr säga är det sämsta spelet i Resistance-serien. Borta är den ödesdigra stämningen som genomsyrade dom andra spelen och de intressanta och ibland skrämmande banorna i kampanjen som gjorde spelen så roliga. Grafiken är inte heller den bästa och ser ut att vara gjord i ett hafs, speciellt om man tittar på vad Naughty Dog lyckats ådstadkomma med Uncharted-serien på Vitan. Buggarna i spelet kommer troligen att fixas med några uppdateringar men det gör inte helheten bättre. Denna kritik gör inte Resistance: Burning Skies till det sämsta spel jag spelat, det är bara det att spelet har så mycket att leva upp till som gör att besvikelsen blir så påtaglig för mig. För andra kommer spelet säkert skänka glädje och uppskattning på resande fot.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>